Kulturhistoriska byggnader

Överjärva gård är en levande kulturmiljö där dåtid möter nutid. Med bevarade byggnader från slutet av 1800-talet skildras livet förr både för de som arbetade och bodde här.

Gula villan Visa Dölj

Gula villan är sannolikt uppförd på 1880-talet. Med sin omfattande snickarglädje och stora glasveranda utgör den ett bra exempel på den schweizerstil som var populär i slutet av 1800-talet. Den stora påkostade huvudbyggnaden som brann ner till grunden år 1874 återuppbyggdes aldrig. Det blir istället Gula villan som sedan blir gårdens huvudbyggnad. Gula villan har en timmerstomme som sannolikt till stor del härrör från en tidigare på gården uppförd flygelbyggnad. Invändigt finns nio rum och kök med fina snickerier, kakelugnar och äldre tiders dekormålade tak. Efter att ha förfallit under en längre tid restaurerades Gula villan 2002–2003. Timmerstommen restes, alla fönster renoverades och den ursprungliga färgsättningen kunde spåras i gamla färglager.

Karl Westerström som arrenderade Överjärva under åren 1886–1916 hyrde ut Gula villan. Kring sekelskiftet 1900 bodde här bokförläggaren Frans Beijer med hustru Anna, född Tegnér, och parets åtta barn. Under åren 1921–1929 bor Nils Ekander, initiativtagare till och banmästare för Ulriksdals kapplöpningsbana i Gula villan. På 1930-talet bodde Britta Strokirk i villan. För att försörja sig kokade hon även kola i Gula villans kök på nätterna. “Britta-kolan” såldes över hela landet och hon döpte sitt stall till “Stall Britta-Kola". Under perioden 1934–1945 bodde ryttmästaren Gustav Adolf Westerström i villan. Han drev stuteri på Överjärva fram till andra världskriget.

Historiskt foto på gula villan

Vinterträdgården Visa Dölj

Det finns endast några få vinterträdgårdar bevarade i landet. Denna byggnad har dessutom både invändigt och utvändigt mycket kvar av sin ursprungliga karaktär. Inredningen är mycket speciell och orientaliskt inspirerad med bland annat moriska valvbågar. Vinterträdgården uppfördes runt 1879. Då var den sammanbyggd med gårdens huvudbyggnad, som brann ned 1847. Efter branden tillkom den murade delen. Vinterträdgårdar var en modern lyx under 1870-talet. De fungerade som en salong där man kunde vistas i ett behagligt klimat bland planterade större växter året om. För att värma upp byggnaden fanns en ugn som var kopplad till värmekanaler av tegel under stengolvet.

Byggherre var Karl XV:s stallmästare Ohan Demirgian som bodde på Överjärva under åren 1868–1872. Han bodde då i den intilliggande huvudbyggnaden. Kungen med sällskap besökte ofta Överjärva och samtida vittnen berättar om den festliga funktion byggnaden hade under Demirgians tid. Ohan Demirgian var egyptier av armenisk börd, född år 1837. Han hette ursprungligen Habib Bey och var son till den egyptiske utrikesministern Stephan Bey. Demirgian hade hjälpt den svenske prinsen August att jaga krokodiler på Nilen. På Överjärva investerar han stora summor i olika byggnader, till stor del med hjälp av lånade pengar. När Karl XV går bort 1872 hamnar han snart i ekonomisk knipa och lämnar Sverige samma år. Han efterlämnar stora skulder till de hantverkare som utfört arbeten på gården. Av handlingar från 1889 framgår att byggnaden nyligen reparerats och att den bytt funktion. Den kallas nu “Bön- eller missionshus”. Sannolikt var det då de dekorativa målningarna målades över och brädgolv lades in.

Vid sekelskiftet 1900 används byggnaden som samlingslokal för gårdens folk. Från 1920-talet fram till 2003 har byggnaden använts som konstnärsateljé. Konstnären Bror Marklund verkade här bland annat skulpterade han skulpturen “Mor och barn” här. Andra konstnärer som använt byygnaden som ateljé är Gösta Fougstedt, Frank Heyman, Hans Weil och Sonja Högström.

År 2003 restaurerades fasaderna och under 2005 renoverades yttertaket. De två takspirorna som nu kröner byggnadens tak har rekonstruerats utifrån äldre fotografier. För delar av restaureringen har statliga byggnadsvårdsbidrag erhållits.

Vinterträdgården blev kulturminnesmärkt som byggnadsminne 2012.

Hör kulturhistorikern Ann Grönhammar berätta om byggnadens historia i ljudguiden: Berättelser från Överjärva gård Länk till annan webbplats.

Historiskt foto på Vinterträdgården

Inspektorsbostaden Visa Dölj

Inspektorsbostaden är ett grårappat och avsides beläget hus med egen trädgård, som även kallas befallningsmannens bostad. Befallningsmannen eller rättaren var arbetsledare över jordbruket och statarna på gården. Huset uppfördes troligen under tidigt 1800-tal och sägs ha flyttats till Överjäva från Roslagen på 1890-talet. Vid husets gårdsplan och vidare längs gamla Uppsalavägen ligger ett 20-tal gravar från yngre järnåldern, som utgör resten av ett större gårdsgravfält.

Historiskt foto på inspektorbostaden

"Stinshusen" Visa Dölj

"Stinshusen" kallar vi de två stora rödfärgade byggnader som ursprungligen uppfördes som SJ:s personalbostäder vid Ulriksdals järnvägsstation. “Rödingarna” som dessa hus även brukar kallas uppfördes mellan 1912–1920 vid Kolonnvägen och var från början sju till antalet. Idag står två stycken "Rödingar" kvar på Kolonnvägen och två har flyttats till Överjärva gård. För att särskilja husen har vi valt att kalla de sistnämnda för "Stinshusen" men det var även andra personalgrupper inom SJ som hade sin bostad här. Antalet rum en familj kunde tillgå var noga reglerat och var beroende av av vilken tjänsteställning man hade. 1958 togs systemet med tjänstebostäder bort vilket gjorde det möjligt att även icke SJ-anställda kunde bo här.

Husen är byggda i nationalromantisk stil med faluröd träpanel, vita omfattningar, småspröjsade fönster och valmade tegeltak. Förstukvistar och balkonger har kraftig men enkel träornamentik. Husen är byggda efter ritningar till typhus av SJ:s chefsarkitekt Folke Zettervall.

Historiskt foto på Stinsenhusen

Magasinet Visa Dölj

Magasinet är en rekonstruktion av en äldre magasinsbyggnad som brann ner till grunden år 1996. Tack vare återuppbyggnaden är den ursprungliga gårdsbildningen fortfarande tydlig. Magasinet markerar gränsen mellan gårdens två delar. På den ena sidan finns gårdens mangårdsbyggnader, på den andra finns ekonomibyggnader och bostäder för de som arbetade på gården.

Efter branden 1996 gjordes ett förslag till rekonstruktion av byggnaden. Ritningar togs fram utifrån fotografier, gamla syneprotokoll, uppmätningar i den nedbrunna grunden samt intervjuer. Detta gjordes som ett examensarbete på Kungliga Tekniska Högskolan. Magasinet återuppbyggdes 1997 med traditionella material och metoder. Byggnaden består av en liggtimmerdel med två våningar och loft samt en stolpverksdel i två våningar. Åt väster finns två utbyggnader. Vällingklockan på magasinets tak är nytillverkad och brandutrymningstrappan på norra gaveln är en senare komplettering.

Den ursprungliga magasinsbyggnaden byggdes på 1850-talet. Magasinet användes som förråd för gårdens säd och matvaror. Här inrymdes också en stenmangel och jordbruksredskap. Utbyggnaden i väster var tidigare öppen och användes som vagnslider.

Som gårdens kornbod var magasinet en värdefull byggnad. Det var bara rättaren (förmannen) som hade nyckel dit. Till magasinet fick gårdens statare gå varje kvartal för att få den del av “staten” eller lönen som bestod av spannmål. En vällingklocka var vanlig på större gårdar. Den användes för att reglera arbetsdagen. I den ringde rättaren vid arbetsdagens början, när middagsrasten började och slutade och när arbetet var slut för dagen. Särskilt efterlängtade var ringningarna till måltider varför gårdsklockan har fått smeknamnet vällingklocka. På magasinets tak fanns tidigare en vällingklocka från senare delen av 1700-talet. Den satt troligen från början på rådhuset i Södertälje.

Historiskt foto på magasinet

Ladugården Visa Dölj

Kring sekelskiftet år 1900 var Överjärva en gård med omfattande mjölkproduktion och det bedrevs jordbruk och trädgårdsodling. Ladugården som är en av de äldsta byggnaderna på gården har sitt ursprung i den ladugårdsbyggnad som stod klar 1825. Den bestod från början av en huvudlänga med två flyglar åt söder. Den ena flygeln revs på 1910-talet. År 1920 renoverades ladugården. Den västra delen som användes som ladugård byggdes på och de två små tillbyggnaderna vid västra gaveln tillkom. I den ena fanns ett mjölkrum för mjölkmaskinerna. På 1930-talet installerades elektriskt ljus i ladugården.

År 1886 fick Överjärvas arrendator Karl Westerström sitt första tillstånd att bedriva mjölkhandel i Stockholm. Butiken låg på Hamngatan och här fanns okså mejeriet. År 1934 var “Öfver Jervas mjölkhandel” som störst. Varje dag hämtade statarna några liter sötmjölk och skummjölk i ladugårdens mjölkningsrum som lön för stitt arbete.

Förutom huvudbutik och mejeri fanns tio filialer på Norrmalm och Östermalm och i Gamla stan. Även mjölk från andra producenter såldes via Öfver Jervas mjölkhandel. Mjölkproduktionen upphörde i början av 1950-talet.

I ladugården fanns det år 1900 plats för 71 kor och 13 hästar i huvudlängan. I flyglarna fanns plats för oxar och får. Överjärva var den gård i Solna socken som hade den största åkerarealen och de flesta korna. 1905 beslutar riksdagen att Järvafältet ska bli ett militärt övningsområde. Detta leder till att en stor del av Överjärvas marker tas i bruk av militären.

När Stockholms Kapplöpningssällskap 1918 börjar anlägga Ulriksdals kapplöpningsbana på gårdens södra ägor begränsas jordbruksdriften ytterligare. Stalldelen i ladugården byggs nu om och används som stall för kapplöpningshästar. Förändringarna leder till en successiv avveckling, först av trädgårdsnäringen, sedan av jordbruket.

Historiskt foto på ladugården

Hästskostallet Visa Dölj

Hästskostallet hör inte till den ursprungliga gårdsbebyggelsen. Hästskostallet uppfördes ursprungligen 1929 som stall för tävlingshästar i Ritorp, i nära anslutning till Ulriksdals kapplöpningsbana. Stallet är byggt i fem sektioner kring en liten gård. Då det har formen av en hästsko har det kommit att kallas Hästskostallet. Här fanns plats för 24 tävlingshästar. Stallet fick ett högt sadeltak för att ge plats åt en höskulle på vinden.

Hästskostallet återuppbyggdes under 1994. Målsättningen var att använda så mycket som möjligt av den ursprungliga stallbyggnaden. Året därpå fick Hästskostallet sin nuvarande utformning. Ambitionen var att behålla byggnadens karaktär i så stor utsträckning som möjligt samt att välja miljöanpassade tekniska lösningar och byggnadsmaterial. Byggnaden ligger numera i en sluttning. Med den nya grunden fick byggnaden även ett källarplan. I källaren har de tekniska installationerna samlats. De båda utrymningstrapporna från vinden och verandan har tillkommit. Solna naturskola började sin verksamhet i Hästskostallet 1995.

När Hästskostallets uppfördes 1929 var byggherre Nils Ahlström, en av grundarna av byggföretaget Kreuger och Toll. Han var vid den tiden en stor hästägare och engagerad i verksamheten på Ulriksdals kapplöpningsbana. För utformningen av stallbyggnaden anlitades arkitekten Cyrillus Johansson (1884–1959) Cyrillus Johansson var en känd och framstående arkitekt. Han utvecklade en personlig stil med rötter i svensk byggnadstradition och med influenser från bland annat kinesiskt formspråk. Hästskostallet är ett praktfullt exempel på hans vardagsbetonade men ändå eleganta arkitektur.

Den sista tävlingen på Ulriksdals kapplöpningsbana hölls den 12 juni 1960. Solna stad förvärvade sedan Hästskostallet och hyrde först ut det till en bryggeriverksamhet och därefter till ett plåtslageri. På den plats där Hästskostallet nu står fanns tidigare en tobakslada. Den uppfördes 1889 och användes för torkning av tobak under den tid då tobaksodling var vanligt förekommande. Tobaksladan har även under en period använts som stall för tävlingshästar. Tobaksladan brann ner 1982.

Hästskostallet med hästar och ryttare i förgrunden.

Statarlängan Visa Dölj

Statarlängan byggdes år 1872 som bostad för gårdens statare. Den ersatte en äldre statarbyggnad som brann ner år 1868. Statarlängan är unik då den är så välbevarad. Rumsindelning och inredning är i huvudsak den ursprungliga. Bottenvåningen som har tre entréer rymmer förstuga, gemensam bagarstuga och tio rum. Från förstugan nås övervåningen med elva rum fördelade på ömse sidor av en lång mittkorridor.

I statarlängan bodde från början minst 12 hushåll. Varje familj disponerade då ett rum och ett kök. Med järnspis och kakelugn, högt till tak och stora fönster betraktades lägenheterna som moderna. Till statarlängan hörde också uthus med dass, svinstia och hönshus. På 1920-talet kunde delar av gårdens marker inte längre brukas som tidigare och djurhållningen minskade. Det ledde till ett minskat behov av arbetskraft och några familjer kunde då få disponera två lägenheter var.

I statarlängan bodde de som arbetade med mjölkproduktionen. Här bodde mjölkerskorna och ladugårdskarlarna, ”kogubbarna”, med sina familjer. Klockan 04.30 varje morgon gick de den korta sträckan till ladugården. Tre gånger om dagen skulle korna mjölkas och det var ett tungt arbete att diska alla flaskor och kärl efteråt. Mjölkerskor som hade små barn fick lämna dem hemma medan de arbetade. De äldre barnen fick då ofta passa sina syskon.

Skolbarnen gick i Ulriksdals skola vid Brunnsviken. Varje dag fick statarfamiljen en kanna oskummad och en kanna skummad mjölk för eget bruk. Mjölken hämtades i ladugården och förvarades i en balja med is i statarlängans källare. Isen hämtades från gårdens isstack, som låg mellan ladugården och statarlängan.

Historiskt foto på Statarmuseet

Växthuset med trädgårdsmästarbostaden Visa Dölj

Trädgårdsmästarbostaden vittnar om den tid då det bedrevs storskalig odling på Överjärva. Vid sekelskiftet år 1900 omfattade trädgården cirka 2,5 hektar, det fanns då två växthus och ett stort antal fruktträd och bärbuskar. Två unika äppelsorter som upptäckts i närheten av golfbanan har återplanterats på gården i närheten av Växthuset. Äppelsorterna har döpts till ”Ulriksdals hösthampus” och Överjärvaäpplet”.

Växthuset uppfördes sannolikt under 1880-talet. Den består av en putsad länga med växthusdel, eller så kallat vinkast, utmed den södra sidan. Vinkast är en äldre benämning på växthus, där man bland annat odlade vindruvor. I längan inrymdes trädgårdsmästarbostaden och här fanns ett övervintringsrum för växter. Bostadsdelen restaurerades under 1995–1997, till en stor del inom ramen för en byggnadsvårdsutbildning. Den ursprungliga färgsättningen med gräddfärgade fasader och detaljer i engelskt rött återskapades.

Under arbetet med växthusdelens rekonstruktion 1999 påträffades vinkastens värmeanläggning med nedgrävda ugnar och värmekanaler av tegel. De gamla ugnarna finns nu bevarade under golven på sina ursprungliga platser.

Historiskt foto på Växthuset. 
Senast uppdaterad